Det har mycket länge varit en dröm att få köra en formelbil.
Då vännen Martin erbjöd mig att få prova hans Formel Opel-Lotus
(jag lovar; jag tjatade inte !) så var jag inte sen att tacka ja.
Det var på Sturup Raceway som jag skulle få chans att bli en
erfarenhet rikare. Absolut inte min favoritbana, även om jag
börjar gilla den mer ju oftare jag kör på den. Arrangemanget var
Svedala MK´s kvällsträning vilket innebar att det nu på slutet
av säsongen blir mörkt ganska tidigt. Mitt andra passe (av totalt tre,
ett för Martin och två för mig) var det sista för kvällen och det började
faktiskt skymma på. Hur det var ? Nervöst ! Åtminstone de allra
första varven. Och besvärande obekvämt. Bilen har ju ingen riktig
stol utan man sitter på durken med plåt mot både ända och rygg.
Andra stinten så plockade vi ihop en del olika mattor (bl a min hunds
fårskinnspäls från hundburen) så då blev det lite bekvämare. Jag hade
också lite svårt att få ner handen från ratten till den minimala växelspaken
då avståndet mellan rattkransen och närmsta ramrör inte var stort.
Accelerationen var något bättre än i min Seven (formelbilen har ca 2,7 kg/hkr
och min Seven ca 2,9). Utväxlingen i lådan gjorde att man kör hela varvet
på 2:an och 3:an. Jag använde kopplingen vid växlingarna, men det är egentligen
onödigt och tillverkaren rekommenderar "clutch-less shifts".
Bilen är ganska instabil vid kraftig inbromsning, men jag tror att det
nog mest är ett akademiskt problem för en van förare då greppet är helt
otroligt ! Jag bromsade ibland helt i onödan. Ofta räckte det med gasuppsläpp
eller inget alls, bara stå på ! Fast det kräver lite mer mod och vana än jag hade igår.
Det var också premiär för mig med slicks och dessa tillsammans med
vingarna gjorde att jag upplevde att jag hade hur mycket grepp som helst.
På Sturup RW med sina hårnålar är det väl normalt att man har släpp både fram
och bak, men de var ganska smygande och lätta att justera. Styrningen är
supersnabb och ratten stor som ett tefat ! Efter de 15 minuter långa passen
var jag ganska mör i axlar och underarmar, men det beror nog mycket på att
ovanan gör att jag spände mig onödigt mycket. Nu hoppas jag bara att det kan bli
fler chanser att köra formelbil ! Tills dess; Tack Martin !
Och tack för supporten från närvarande vänner. Och pajen var jättegod, Johanna !
hälsn
Lasse H
